söndag 16 februari 2014

Rastlösa söndag

Idag har jag tråkigt och orkar inte göra något åt det. Jag har redan druckit två koppar kaffe och sett (klart) en film. Det blir nog inte så mycket mer än så med den här dagen. Dessutom är det dåligt, blåsigt väder ut så det är inte direkt promenadväder.

Jag önskar att jag inte var så himla rastlös i kroppen hela tiden. Som det är nu får jag resa mig och trampa omkring en gång var femte minut. Jag har aldrig tidigare varit rastlös - tvärtom - utan det har kommit som en biverkning av en medicin jag äter. Mycket irriterande. 

Ha en fin dag, vänner!


onsdag 12 februari 2014

Bok: Lisa. Ett liv


Det här är en sorglig och sorgsen bok - det är ingen mening att hyckla med det. Helst hade författaren nog velat slippa skriva den. Men med detta sagt så vill jag tillägga att det är en mycket viktig bok, för det att den beskriver livet för Lisa och hennes anhöriga. Lisa är författarens dotter som tog livet av sig vid 37 års ålder efter ett livslångt psykiatriskt handikapp som till slut blev diagnosticerat som autism. De anhöriga är främst Lars och hans fru Gunilla, som kämpar ändlöst och tröstlöst för att deras dotter ska få ett anständigt liv.

Jag fann boken ganska jobbig att läsa. Dels för att första delen är en lite tradig uppräkning av födelsedagar och sommarsemestrar men framför allt för att när beskrivningarna börjar komma av inläggningar och misär, och hur det påverkar författaren, så blev jag väldigt illa berörd. Detta då jag påmindes om hur det varit för mig själv och främst hur det kan ha varit för mina anhöriga när jag mådde som sämst. Utöver detta så är beskrivningarna av en valhänt psykiatri som inte förmår ta ut någon riktning eller ha några mål med sin verksamhet gentemot Lisa skrämmande läsning. Jag kan tyvärr inte säga att jag är förvånad, men det gör ändå ont att läsa.



Som anhörig till någon som behandlas inom psykiatrin är det ofta som att slå sig blodig mot en kall, hård vägg när en försöker vara delaktig. Detta illustrerar Wiklund väldigt bra i många stycken. Här följer ett exempel:

”Någon månad efter Lisas intagning tyckte Gunilla och jag att det var märkligt att vi inte blev kallade till något nätverksmöte på Vårdhemmet. Vi ville få kännedom om och vara delaktiga i planeringen av Lisas vård. Vi behövde också få kommunicera om våra iakttagelser vid våra besök hos henne. […] Men, när Gunilla och jag var på våra besök hos Lisa fick vi inte träffa någon som visste särskilt mycket.”

För den som på något sätt arbetar inom psykiatrin tycker jag att den bitvis borde vara obligatorisk läsning.

måndag 10 februari 2014

En dålig dag som blev bra

Idag kom jag inte iväg till jobbet. Jag vaknade när klockan ringde men när jag gått upp och tagit på mig en outfit med en ny tröja, så kände jag mig jätteful och då blev allting fel. Jag bara tog av mig allt igen och gick och la mig. Ringde jobbet och sjukanmälde mig och sa faktiskt som det var: att det inte funkade idag. (Jag som från och med denna veckan ska vara ledig på onsdagar tänkte att jag tar igen denna dagen just på onsdag. På så sätt känns det lite lättare för mig att vara hemma från jobbet.)

Men när jag väl sovit några timmar till och vaknat med huvudvärk så gick det bara uppåt. Jag lyckades peppa mig själv till att tycka att de få hemarbetsgrejer jag donade med var bra utförda (tack KBT-boken för det!) och att jag är en bra person ändå. Tänk vilken skillnad det kan göra att tänka bra grejer om sig själv!*

Och, tro det eller ej, nu ska jag faktiskt gå och träna yoga ikväll. Det känns så himla bra! Jag har inte tränat på mer än ett halvår och haft ständigt dåligt samvete över detta faktum. Men eftersom jag fått ångest av att bara tänka på att gå till gymmet, så har jag låtit det hela bero och börjar nu i en annan ände istället: med yoga. Jag hoppas, hoppas att detta kommer funka för mig istället.

Hoppas att ni också får en fin kväll!


* Nej, jag kommer inte att sluta peka på struktur som en huvudanledning till skit i folks liv bara för att jag tror på att tänka konstruktivt - positivt - om sig själv. Så ni behöver inte oroa er, bara så att ni vet.

söndag 9 februari 2014

Bok: Feeling Good

Jag har börjat läsa en bok om kognitiv beteendeterapi, Feeling Good. The New Mood Therapy av Stanford-forskaren och psykiatern David D. Burns. Det är en bok som från början kom ut 1980 men som dess givits ut i otaliga omtryckningar och nya versioner. (Hittills har den sålt i mer än fyra miljoner exemplar!) Jag fick den av en vän som lovordade den. Jag var över huvud taget inte på jakt efter nån psykologibok men jag blev intresserad tack vare vännen, och nu läser jag den i sakta mak. 

Boken är skriven lite grann som en introduktion till KBT men framför allt som en självhjälpsbok för deprimerade personer. Den har använts i flera studier om så kallad biblioterapi, där deprimerade personer får en självhjälpsbok i handen med instruktioner om att läsa den inom en given period. Tydligen kan detta avhjälpa symtom på depression och effekten hålla i sig över tid. Detta kan låta för bra för att vara sant men det finns en del studier i ämnet, verkar det som.

Nu är ju inte jag deprimerad utan jag läser denna bok mer som en inbjudan till att börja tänka snällare om mig själv och mina personlighetsdrag. Jag tror att vi alla, och kanske särskilt psykfall, går omkring med mer eller mindre elaka versioner av automatiska tankar om oss själva. Tankar som "jag är misslyckad", "jag kommer aldrig bli frisk" eller "ingenting hjälper mig, jag borde bara dö". Enligt KBT-teorin så är det sådana tankar som skapar motsvarande känslor av negativitet. Företrädarna för teorin menar att om vi ändrar våra tankar så kommer vi ändra hur vi upplever livet och därmed förbättra hur vi mår. 

Jag tror inte alla att mina problem skulle lösa sig bara jag tänkte annorlunda kring dem, men jag tror att det kan hjälpa en del att vara medveten om att det går att se väldigt olika på samma företeelse. Med detta menar jag inte att vi alla bara ska gå omkring som lallande, ständigt positiva och förträngande våra negativa känslor, för sånt är jag allergisk mot. MEN, jag tror på att vara snäll mot sig själv. Det tror jag att denna bok kan hjälpa mig med.

Jag återkommer med en liten recension när jag läst klart boken.

torsdag 6 februari 2014

Livet lallar på

Idag är en bra dag. Jag kom upp i morse som jag skulle och kom iväg till jobbet efter att ha gjort allting som behövdes här hemma. Väl på jobbet fortsatte jag att fila på lite grejer som ska skrivas. 

När arbetsdagen drog sig mot sitt slut hade jag möte med min chef, min praktikhandläggare och min arbetsförmedlare. Det gick väldigt bra: jag fick en massa beröm och alla var nöjda. Från och med nästa vecka ska jag ha ledigt på onsdagarna under en period framöver, för att jag ska ta igen mig och känna att jag orkar med att jobba. Det var skönt att ingen motsatte sig detta. 

Nu ska jag strax iväg på bio! Ha det gott!